Gunilla Glingsten

Lite kort om mig. Jag är 58 och för cirka två år sedan tänkte jag ”nu eller aldrig”. Jag började spåna på en story, dels utifrån att jag själv tycker om berättelser där människors liv knyts samman av slumpen, dels då jag är bipolär och vill förmedla hur det är att leva med sjukdomen i vardagen (genom Mireya).

Jag känner ett behov av att avdramatisera bilden eftersom den ofta visas upp som mycket extrem och negativ, vilket den ju också många gånger är, men jag vill även skildra de positiva sidorna, visa att mycket kan fungera och att man faktiskt kan må bra, trots sjukdomen.

Men som för alla andra (ja, de flesta i alla fall) betyder meningsfullhet och tillhörighet i slutändan mer än någonting annat. Jag vill dock förtydliga att berättelsen är fiktion.

Att skriva den här berättelsen är nog det roligaste jag någonsin har gjort och jag har trivts som fisken i vattnet. Nu är det bara att hålla tummarna och hoppas att mitt manus tilltalar er ;)